Konstig. Konstigare. Konstigast.
Det finns konstiga människor. Det finns de som är än konstigare. Sedan finns det de som är konstigast. En sådan kvinna (i 50årsåldern) mötte jag och Maxen idag på bussen. Det hela inleddes med att hon sträckte fram en tiokrona och frågade om hon kunde få en sådan "guldpeng" av mig varav jag svarade att jag inte hade någon. Därefter var bollen i rullning och följande konversation utbyttes.
Konstiga kvinnan: Ska du dricka ikväll?
Jag: Nej, jag ska ta hand om min son.
KK: Men ska du inte dricka något alls?
Jag: Nej, det ska jag inte.
KK: Nähä. Dricker du inte?
Jag: Varken ofta eller mycket.
KK: (sneglar mot Max) Vad heter han då?
Jag: Han heter Max.
KK: Är ni påväg hem?
Jag: Nej, vi ska till stan.
KK: Jaha, och han då? (pekar återigen mot Max) Var bor han?
Jag: Ja, han bor ju förstås hos mig eftersom det är min son.
KK: Älskar du honom?
Jag: Så mycket som det bara går.
KK: Det tror jag inte på.
Jag: Nähä, tro inte på det då.
KK: Du borstar väl hans tänder?
Jag: Ja. Varje dag.
KK: Varför borstar han dem inte själv?
Jag: Han är ju för liten för det.
KK: Men du ska väl dricka sprit ikväll?
Jag: Nej. Hejdå.
Jag är glad att bussresan från helvetet äntligen är över. Och jag måste medge att jag är less på människor. Detta innan jag ens hunnit börja arbeta igen. Jag är less på att människor ser det som sin rätt att ge sig in på mitt privata territorium bara för att jag har mitt barn med mig. Jag är less på att behöva prata med gamla snuskgubbar på Pressbyrån. Gubbar som ler mot Maxen. Gubbar som pratar med honom och får honom att le tillbaka. Jag är less på spanjorer som inte ber om lov innan de vidrör min lille grabb. Jag är less på att inte få ta en fika med nära och kära i lugn och ro. Och jag är så oerhört less på att var och varannan dag tvingas höra standardfrasen: "Ja, åh så mysigt du har det där i vagnen. Tänk om jag fick sitta och bli runtkörd i en kärra hela dagarna!"
Pappa P yttrade idag: "Det är tur att det snart är jag som är pappaledig. Då vågar ingen komma i närheten av oss." Han har så rätt. Så rätt.
Konstiga kvinnan: Ska du dricka ikväll?
Jag: Nej, jag ska ta hand om min son.
KK: Men ska du inte dricka något alls?
Jag: Nej, det ska jag inte.
KK: Nähä. Dricker du inte?
Jag: Varken ofta eller mycket.
KK: (sneglar mot Max) Vad heter han då?
Jag: Han heter Max.
KK: Är ni påväg hem?
Jag: Nej, vi ska till stan.
KK: Jaha, och han då? (pekar återigen mot Max) Var bor han?
Jag: Ja, han bor ju förstås hos mig eftersom det är min son.
KK: Älskar du honom?
Jag: Så mycket som det bara går.
KK: Det tror jag inte på.
Jag: Nähä, tro inte på det då.
KK: Du borstar väl hans tänder?
Jag: Ja. Varje dag.
KK: Varför borstar han dem inte själv?
Jag: Han är ju för liten för det.
KK: Men du ska väl dricka sprit ikväll?
Jag: Nej. Hejdå.
Jag är glad att bussresan från helvetet äntligen är över. Och jag måste medge att jag är less på människor. Detta innan jag ens hunnit börja arbeta igen. Jag är less på att människor ser det som sin rätt att ge sig in på mitt privata territorium bara för att jag har mitt barn med mig. Jag är less på att behöva prata med gamla snuskgubbar på Pressbyrån. Gubbar som ler mot Maxen. Gubbar som pratar med honom och får honom att le tillbaka. Jag är less på spanjorer som inte ber om lov innan de vidrör min lille grabb. Jag är less på att inte få ta en fika med nära och kära i lugn och ro. Och jag är så oerhört less på att var och varannan dag tvingas höra standardfrasen: "Ja, åh så mysigt du har det där i vagnen. Tänk om jag fick sitta och bli runtkörd i en kärra hela dagarna!"
Pappa P yttrade idag: "Det är tur att det snart är jag som är pappaledig. Då vågar ingen komma i närheten av oss." Han har så rätt. Så rätt.
3 kommentarer:
Såna där konversationer är läskiga. Bussresor över huvudtaget är läskiga, för man kan inte rymma därifrån. Usch. Hamnar jag med någon som ser minsta mystisk ut på bussen sitter jag på helspänn tills jag får kliva av. Tokiga maxen som inte ska ha något i sängen! Man tycker att det skulle kännas lite kalt där i sängen, men huvudsaken han har nappen att tutta på :) Vi hörs senare, jag var på väg in i dvalan när du ringde igår! kramar
Knaspojkar vi har, vem vill frivilligt upp klockan 6 :P.
Ja det blir nog bra! Vi ska ha kalas i dag och de mesta är färdigt, tårtan är dekorerad även om den mer ser ut som en mus än en nalle :P nu är de bara cupcakes som ska dekoreras och ballonger som ska blåsas. och jag som ska bli klädd. :P .
Hoppas du får en bra dag! kram!
Hm hade en sån tant som började prata med mig på bussen för att jag satt och stickade. Suck. Det är tydligen också något som engagerar och tycker att man kan prata med en då.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida