Jag, Max och fiskpinnen.

Ja, herrejisses. Jag upphör aldrig att förvånas. Ps 24timmarskryssning tillsammans med hans kollegor verkar få mer traumatiska följder än jag kunnat ana. VARFÖR tänker jag inte gå in på. Av hänsyn till våra nära och kära. Jag vill bespara er dessa groteska detaljer. Men jag kan meddela att jag ringt honom och sagt ett sanningens ord. När han kommer hem ska vi klicka på deleteknappen, det vill jag lova. Jag hoppas att han har det trevligt, även om jag låter bitter och det inte verkar så just nu.

Dagens värme har varit näst intill outhärdlig för både mig och Maxen. Jag är röd om nosen och Max har åter drabbats av pricksjukan. Vid tvåtiden följde vi P till stationen och vinkade av honom. Därefter gick vi mot stan för att träffa Sandra och inhandla present till C. Vi tog en glass och iskaffe i hettan innan jag och M vandrade hemåt igen. Väl hemma berättade Maxen att han tyckte att hans kära mor skulle gå till Gränby för att inhandla ett par högaimidjanshorts. "Jasså, ok" sa jag. Jag vill ju inte göra min son besviken. Vi tog en promenad till och kom hem alltför många hundralappar fattigare. Max har nu lovat mig att varje gång jag framöver ens tänker tanken att köpa något, ska han påminna mig om att jag verkligen inte har råd.

Ikväll har jag ätit vadsomfinnshemmanärjagärgammjäntapånytt, dvs fiskpinnar med tomat och riven ost i rågbröd. Lika äckligt som det låter, men det kompenserade iaf för shortsen. Nu har Max redan sussat i två timmar efter att ha gått till sängs med sin kossa, jag har hunnit avverka några mer och mindre roliga telefonsamtal och nu planerar jag att strax göra M sällskap inne i sovrummet.

Imorgon ska vi på födelsedagsfest hos Cissi. Sedan bär det av till Mehedeby för övernattning.